21 december

Lucia och jag vaknar nästan samtidigt. Hon tittar på mig när jag öppnar ögonen. Jag förstår ingenting först. Jag ligger på en madrass med en sovsäck omkring mig. Inte alls min vanliga säng och täcke. 

Lucia berättar att vi sovit över hos Albertina. Hon undrar om jag har glömt att vi gick till Albertina igår efter skolan. Jo, det minns jag, men jag minns aldrig att vi gick hem.

Mamma kommer in i rummet och förklarar att vi alla stannade kvar hos Albertina för arbetet hos henne tog nästan aldrig slut. I rummet ligger en hel hög med mössor.

Då kommer jag ihåg vad vi hjälpte Albertina med igår. Lucia och jag fick lära oss att sy bokstäverna DU FINNS i mössorna, som alla barn ska få. Vi satt alla fyra och sydde tills ögonlocken bara trillade ner över ögonen till slut. Lucia och jag somnade bland alla mössorna innan mamma bäddade ner oss i varsin sovsäck.

Mamma säger att vi ska gå till skolan, men vi får inte ta vägen förbi brandstationen. Då kan Mattias och Helena se er, påminner hon oss om.

Lucia tvärstannar i dörröppningen till klassrummet när vi kommer dit. Jag förstår varför. Helena ska ha vår klass idag tydligen. Lucia vet att hon inte kan gå i skolan idag. Men hon berättar om sin rädsla för ensamhet. Tänk om någon försöker lura tillbaka mig till glömda rummet, säger hon.

Jag tar Lucias hand och springer hem till mamma och frågar vad vi ska göra. Mamma lovar att ta hand om Lucia. Mig skickar hon tillbaka till skolan. Mamma skriver ett sjukintyg för Lena, som Lucia heter i skolan. Det ska jag lämna till fröken.

Helena ser nervös ut idag. Jag frågar henne efter sista lektionen om något särskilt har hänt.

Hon berättar att Mattias fått en mystisk lapp. På den står det att han kan hämta Lucia vid elverket ikväll. Vågar Mattias gå dit i mörkret då, undrar jag. Helena tror det. Men hon oroar sig för att något ska hända Mattias där.

Jag vill inte prata med Helena längre. Jag kanske inte klarar av att hålla vår hemlighet hemlig längre. Jag springer hemåt i stället.